Idag fick jag ett litet återfall av hemlängtan, och blev ganska ledsen, men nu sitter jag här och haft en jätte bra kväll och funderar över vad det var som gjorde mig så ledsen innan? Nu tittar jag tillbaka och bara tycker att det är fjantigt, haha.. Men samtidigt om jag tänker tillbaka på känslan som jag känner när jag är ledsen, så är det fruktansvärt hur ensam och liten man känner sig.. Det är som att det sätter sig en stor sten i lugnorna på en, och det blir svårt att andas, sen börjar tankarna fara i väg, vilket gör allt så himla mkt värre. Usch, det är verkligen hur jobbigt som helst, men det sköna är.. DET GÅR ÖVER! För nu sitter jag här och skriver, stolt över att jag klarat min första arbetsdag utan föräldrar hemma (dock med farmor och farfarn, men jag har gjort nästan allt själv).

På tal om farmorn och farfarn, så kan man säga att jag faktiskt har fått en amerikansk farfar :D Haha, för idag kom han ner till mig med sitt visitkort och sa att jag alltid kan ringa dem om det är ngt som händer, eller om jag är ledsen eller bara vill säga hej. Sen sa han till mig; You can call me for Grampy! :) Haha! Så himla söt! Kommer faktiskt saknar dem, för de har verkligen varit så snälla mot mig och verkligen tagit hand om mig och fått mig att känna mig som hemma.

Idag har jag köpt träningskläder med Elin, så nu återstår det bara att börja träna. Vi har pratat om att kanske göra det imorgon, men vi jobbar inte samma tider, så kan bli svårt. Vi vill helst gå tillsammans första gången. Kvällen bestod av att spela spel med farmorn, farfar och barnen. Mysigt!

Nu ska jag sova, för imorgon är mitt stora test! Vara själv med barnen för första gången! Håll tummarna för att de inte ska testa mig för mkt, och för att jag inte ska glömma hämta dem från gymnastiken eller ngt sådan galet!

KRAMAR! <3