:'(
Min lilla älskade Just: Malin, måste du åka hem, kan du snälla stanna hos oss?
:'(
Jag önskar att jag hade roligare besked att komma med. Att jag kunde överraskat barnen och mina värdföräldrar och sagt att jag stannar 9 månader till. Men, ikväll berättade jag efter 10 dagars helvete o velade fram och tillbaka, att jag bestämt mig för att åka hem i november som planerat. Jag hade fortfarande en vecka på mig att fundera, men jag har mått så dåligt av att inte veta om jag ska stanna eller inte att jag var tvungen att komma fram till ett beslut, och jag åker som sagt hem... Även fast jag verkligen önskar att jag skulle stanna kvar, så vet jag att åka hem är rätt beslut för mig. Men fan fan fan fan fan vad jag kommer saknar dem mkt. De är ju mitt liv nu, hur ska jag kunna klara mig utan att pussa o krama på mina älskade små barn? :/
Vilket beslut du än hade tagit så hade det varit det rätta. Hjärtat säger något och hjärnan något annat. Alla seperationer är jobbiga, specielt när man kommit människor nära. Ett bevis på att du trivs bra. Pappa och Åsa. ( Träffat familjen 2 ggr och tycker dom är jättebra)
Du får ju inte glömma att du har haft ett underbart år med din familj och att du alltid kan åka tillbaka i framtiden. Att du iegentligen inte vill åka visar ju bara att du har trivts kanonbra! :)
Längtar till då jag åker iväg och jag kan knappt fatta att det bara är två månader kvar :O
Och senär det bra att du inte åker förren i november för då hinner vi ju träffas :)
Kram på dig !
<3 Gumman.
Mail väntar på dig på facebook.
Hej Malin! Usch vilket tufft beslut att ta! Förstår att du våndats, då "din familj" verkar så härlig och go. Men vi är många här hemma som ser fram emot att träffa dig! Barnen (läs "pappas-kusin-barn"):) väntar på dig! Ha, ha! Och vi med förstås! Varje gång jag går in på din blogg, när Malte ser dig på bild, pratar han om dig! Kram Marie med familj