Just nu sitter jag i källaren med Elin, mina barn och hennes barn.. Vi har hjälpt alla barnen att bygga en koja, så där har de varit under i ungefär en timme och ätit lite snacks och lekt. Nu leker tre av dem mamma pappa barn, och jag sitter och är en tonåring som sitter vid datorn, passade ganska bra att skriva ett litet inlägg då, Haha!

Idag har Yousif och jag våran sista ensamma dag tillsammans. Imorgon kommer jag och yousif spendera kvällen hemma hos Pappa med familj och släkt och på lördag ska vi till mormor och morfar med mamma för att fira morfar och säga hejdå till varandra.

Men idag är det som sagt Y+M dagen så idag har vi tagit lite sovmorgon, varit på picknik (kallt men mysigt), pratat en massa minnen och ikväll blir det bio tillsammans. Vi ska se en julsaga, för jag älskar verkligen julfilmer. Haha :) får väl se om den är ngt att ha..

Packningen går sakta men säkert framåt.. Känns konstigt att packa ner så mycket kläder. fast det som är mest konstigt är att dessa kläder kommer vara det enda som jag har med mig från min gamla vardag till en totalt annan vardag med andra människor. Det är lite känslosamt att packa faktiskt. Känns lite tråkigt :(

Just nu håller jag på att tvättar och stryker, och pappa springer runt och hjälper mig :)

(Morfar, varning för känslosamt inlägg, haha)


Vi kom precis hem ifrån Stockholm och att komma hem kändes nästan som att få ett slag i ansiktet. Nu känns det verkligen av att man åker om några dagar och hur mycket man har kvar att göra innan dess. I stockholm kunde man koppla bort det eftersom man inte kunde göra så mkt när man var där, men nu så sitter jag och bara stirrar rakt ut och har ingen aning om vad jag ska börja med.

Att man börjar se och höra på nära och kära att de börjar bli oroliga/ledsna/nervösa gör att man själv blir helt nere. Tårfyllt hejdå i Stockholm med min älskade farbror, tårar på vandrahemmet i Stockholm när man insåg att det var sista gången man gjorde något speciellt med Yosuif på väldigt länge, en morfar som blir rörd av ett blogg inlägg, sorg i Yousifs ögon när jag fick min fina resväska av mamma (TACK MAMMA, den var super fin). Ja, nu börjar vi nog alla förstå vad som är på väg att hända.

Det som är skönt att veta är ju att alla tårar, samtal, kramar och presenter är från personer som verkligen älskar mig och som är förväntansfulla över mitt nya äventyr! Ni stöttar och är intresserade och det är underbart!

Nu ska jag försöka börja packa lite, men vad packar men egentligen om man ska vara borta ett helt år? :S

Du är en underbar vän! Du är så himla fin både på insidan och utsidan, och du är verkligen unik! Jag är så tacksam över att du är min vän och det känns verkligen jätte skönt att veta att du alltid finns där för en, no matter what! Jag älskar dig, och jag kommer sakna dig enormt mycket! <3

Jag kan inte förstå hur det bara kan vara två veckor kvar tills jag åker. Och att jag inte kommer att vara i Kalmar på ett helt år. Och att min vardag som jag har nu, kommer vara totalt utbytt om 2 veckor. HELT SJUKT!
I helgen fick jag ett mail av den äldsta flickan i familjen, hon som är 9 år. Hon sa att hon längtade efter att prata med mig och tills jag flyttar hem till dem. Hon skrev att jag ska ha så kul mina sista veckor i Sverige och sedan säga hej då till mina vänner och HELLO AMERICA! :) Haha, så söt!

Jag börjar bli nervös nu.. Och jag vet att mina närmaste även de börjar bli lite nervös och verkligen börjar förstå att jag åker snart. Det är så skönt att veta att man har så många som älskar en och stöttar en, och finns kvar även när man kommer hem :) och fortfarande älskar en lika mycket fast man varit borta ett helt år, haha.

Jag kom precis hem från min sista dag på Rasta.. Känns lite konstigt faktiskt med tanke på att jag har jobbat där i över 3 år nu.. Förstår inte hur tiden kan ha gått så snabbt. Det känns inte alls som det var länge sen sommaren då jag började. Jag minns det så himla väl och jag tyckte det var hur stort som helst att få ett sånt bra jobb. Nu ska jag flytta till New York i ett helt år, och plötsligt så känns det ju ganska litet med ett sommarjobb på Rasta, haha!

Jag fick en blomma av Ann och mina kollegor. Blev jätte glad, för det hade jag verkligen inte räknat med. Ann tycker det är jätte tråkigt att jag ska sluta för hon tycker att jag sköter mitt jobb så himla bra. Men jag har rekomenderat en av mina vänner som jag vet kommer göra ett lika bra jobb som jag, så hon kommer bli nöjd ändå :)

Alla på jobbet var hur söta som helst, de kom med lyckokramar och frågade en massa frågor och tittade på korten på familjen. Verkligen jätte roligt att de är så omtänksamma! :)

"Lycka till där borta, Vi kommer att sakna dig här. Kram från oss på Rasta."