Idag fick jag en ros av min fina pojkvän :) Tusen tack habibi!
Jag skicker även en ros genom bloggen till underbara Shirin som
fyller 19 år idag. Grattiiiiis gumman, hoppas du haft en bra dag! <3

I går gjorde farmor och jag kroppkakor till Pappa, Martin och farfar :) Här har ni bildbeviset;

Tydligen så kunde det bli både mer och värre i lördags.. Haha! Kvällen var väldigt trevlig och rolig, men söndagen var inte lika rolig kan jag säga. Gårdagen måste ha varit årets mest deprimerande dag med tankw på att det blev mörkt så tidigt och det regnade hela dagen. Det är verkligen sjukt tråkigt att sitta på ett tåg i över 3 timmar utan att inte se ut något alls. Dte är bara som att åka i en mörk tunnel. Tyvärr så reste jag med världens tråkigaste människa (Yousif) som bara satt och läste hela resan, hahaha! :) Älskar dig ändå..

Ikväll kommer min familj i Usa ringa mig och prata lite igen. Vet inte riktigt vad det är dem vill, men det lär jag ju märka. Idag har jag ialla fall köpt en påse med algrensbilar som jag ska skicka ner till barnen i familjen. Jag ska även bränna en cd med svenska barn låtar, tänkte att de kommer tycka att det är lite roligt att höra svenska, och även frå något från Sverige så jag visar att jag ser fram emot att träffa dem.

Tror inte jag har skrivit det i bloggen ännu, MEN DEN 16 NOVEMBER ÅKER JAG! DET ÄR OM EXAKT 3 VECKOR IDAG! KÄNNS HELT OVERKLIGT.. Och lite läskigt. Men det kommer nog att gå bra :)

Idag blev det klart... Över telefonen. Efter att ha pratat en timme med både mamman och pappan i familjen så frågade de mig hur jag känner och om jag vill ha tid att tänka eller ifall jag tycker att det känns bra och om jag skulle vilja ha dem som värdfamilj. Och självklart ville jag det! Och de sa att de inte heller behövde mer tid att fundera över det, utan att de vill ha mig som deras au pair och de tycker att det känns jätte bra :)

Så nu är det bestämt, Jag ska bo i Middletown, NY, i ett helt år med en familj som verkar vara hur trevliga och snälla som helst! Det känns verkligen som jag har hittat en jätte bra familj som verkligen ser fram emot att träffa mig och som vill att jag ska bli en del av deras familj.

Måste ringa culture care imorgon så vi kan bestämma ett datum då flyget ska gå till Au pair skolan i New York, och sedan vidare en timme utanför NY till Middletown. Som det ser ut som nu, verkar det som att det kommer åka snabbare än vad jag räknat med...

Skriver imorgon om jag hinner, Klockan 12 går tåget till Borås och till Alexander och Sne som vi träffade på vår resa till Tunisien! Ska bli jätte roligt :)

Sov gott!

Idag vid halv 4 så ringde Pappan i familjen från New York. Jag blev väldigt överraskad, och hade inte riktigt hunnit förbereda mig, men det gick jätte bra. Tillskillnad ifrån min förra telefonintervju så kändes denna mer avslappnad och mer som ett samtal än en intervju. Han hade inte heller jätte mycket tid, så vi pratade mest om hans barn, hur dem är som personer och lite om barnen som jag har tagit hand om.

Pappan var hur trevlig som helst, och han berättade att barnen har tittat på min au pair video flera gånger och att de tycker om den jätte mycket. Hans fur satt i ett telefonmöte, så hon kunde inte vara med i samtalet, men hon ville också jätte gärna prata med mig så hon kommer att ringa mig i morgon. Vilket jag verkligen ser fram emot jätte mycket. Mamma pratade med henne i söndags, för då ringde hon och sökte mig medans jag var och jobbade, och mamma sa att hon var jätte trevlig och att hon ställde lite frågor om mig och vad mamma tycker om att jag ska vara borta ett helt år.

Ikväll ska de skicka lite bilder, vilket ska bli jätte kul att se familjen och huset där de bor. Pappan sa att han verkligen tyckte om att prata med mig och att han tycker att det verkar som att jag skulle passa in i deras familj och att vi båda två har samma värderingar och intressen.
Han sa också hur viktigt det är för dem att det kommer en au pair som verkligen vill vara en del av deras familj, och det kändes verkligen jätte skönt att höra! :)

Jag är jätte glad :D

Antagligen idag (varför vet jag inte men det känns så, haha) så kommer Mamman i familjen i New York ringa mig för telefonintervjun. Eftersom jag har haft en telefonintervju med familjen i Baltimore, så känner jag mig inte så nervös, iaf inte just nu.. Förra gången var jag hur nervös som helst, men det var verken svårt eller jobbigt, det var bara väldigt roligt och intressant..

Jag är lite  nyfiken på hur hon ska vara och även på hur de är som familj, deras intressen, hur mitt schema kommer se ut om jag väljer dem som min familj m.m. Det som är bra när man reser genom C C är att både familjen och au pairen måste säga ja till varandra, så ja:et måste vara från båda hållen. Det är inte en intervju där vi som au pairer ska bli godkända, utan det är precis samma för familjen.

Nu ska jag iväg till mormor och morfar en runda,
Önska mig lycka till om dem ringer :)

Puss och Kram

När Yousif och jag såg på mammas pojkar ikväll (ja, min pojkvän tycker att det är roligt) så såg vi att en av tjejerna verkade ganska bekant på något sett. Efter ett tag kom Yousif på att vi har på högstadiet samtidigt som henne. När vi gick i 7an så gick hon i 9an.. Jane heter hon (en av de tjejerna med gigantiska plastikbröst). Hon gick vidare iaf.. Grattis.. typ ?

Idag har jag haft lite kvalitets tid med min kära mamma. Vi har handlat, hämtat vinglas, hon lärde mig göra sås (det var en stor dag alltså!) och senare trängdes vi i soffan framför filmen om Coco Chanels liv. En underbar film faktiskt, väldigt fint inspelad och mycket känslor. Se den! Älskar dig Mamma :) <3





 Orginal - Skådespelare

Jag älskar tisdagar :)

Ikväll hyrde jag, Oscar och Johan en film tillsammans eftesom det inte finns allt för mycket att göra när det regnar ute.. Vi raggade även upp Yousif så att han följde med hem till oss för att titta på den. Vi såg Monsters vs Alien, och den hade verkligen sina stunder, men annars var den inte så rolig. Har inte sett en riktigt bra barnfim sedan hitta nemo, den är ju helt underbar. Haha :) Tur att man har barnsinnet i behåll.

Ikväll har Yousif och jag spelat kort med hans mamma. Malin vs Alien.. Eller förlåt, jag menar, Malin vs Yousif. Ni kan ju alla klura ut vilka 2 som vann två gånger var och vem av oss tre som inte vann en enda gång (YOUSIF). Nu ska vi krypa upp i sängen och titta på något.. Lär väl bli lite små tjafs om vad vi ska se för ngt, men vi lär se Ensam mamma söker, så ni kan ju gissa vem som kommer vinna det lilla tjafset. Haha ;)

Puss och Kram

 

 

 FÖRE                                      EFTER

Nu ikväll fick jag mail ifrån Boston där alla matchningar mellan au pairer och värd familjer sker, att jag blivit matchad med en familj i Usa. Denna familjen bor i New York (!) och har 2 barn. Gillar att vara utomhus, vara på stranden, umgås tillsammans med vänner m.m. Allt detta låter ju jätte bra.. Men, tyvärr, så är barnen 9 och 12 år gamla, och det kändes direkt att det var något som jag inte trivs med eller känner att jag vill. Jag älskar små barn som precis lärt sig gå, 2 åringar som precis lärt sig prata, 3 åringar som älskar att upptäcka, 4 åringar som känner sig stora som 7 åringar.. Även 5 åringar och 6 åringar.. Men sen tar det liksom stop. Om jag vill ta hand om två barn som är 9 och 12 år kan jag ju stanna hemma med Oscar och Johan liksom. Inte för att jag tycker illa om dem, det gör jagverkligen inte.. Dem tycker jag om fast dem är 9 och 12 år (A) Haha..

Nej, men som sagt.. det är liksom inte det som jag vill få ut av mitt år i Usa.. Jag vill inte ta hand om barn som nästan kan ta hand om sig själva. Jag vill ta hand om små barn om tycker det är hur kul som helst att gunga, åka vagn, leka i sandlådan och titta på tecknat..

New York är ju en otroligt häftig stad, och dit måste man självklart någon gång i livet.. Men det är jag ju redan säker på att jag ska, för au pair skolan är ju i New York, så en vecka kommer jag bo där innan jag åker till min värd familj. Men självklart hinner man inte uppleva allt i New York bara på en vecka, men jag känner inte att stället är så viktigt att jag tar hand om stora barn bara för att kunna bo i New York ett år. :/ Tvärr..

Men, jag ska ge familjen en liten chans iaf med en telefonintervju.. Men jag har nästan helt bestämt mig för att jag inte vill ha dem som värdfamilj, men samtidigt så förlorar jag ingenting på en telefon intervju med dem. Snarare kommer jag bara lära mig av det...

Fortsättning följer..
 Puss och Kram!

Vi : Johan du pratar hela tiden, kan du vara tyst ett tag? Lek tysta leken!
Johan: Okej, tysta leken börjar nu, den som pratar åker ut.
(efter 15 sekunder)
Johan: Säg till när det har gått en minut! 

Ett bevis på att Johan aldrig kan vara tyst.


Johan: Tänk om jag vore en muffins, skulle du äta upp mig då Malin?


Johan: Tänk att vara en tiger. Jag gillar inte att vara en tiger. Jag gillar 
mest att vara en människa för då ser man så bra!

Johan bjöd på sina innersta tankar :)

                                                                 

Så, då var det dags att ta tag i bloggandet igen. Detta med anledning för att familj, släkt och vänner ska kunna följa mina dagar i Usa som au pair. Tyvärr är framtiden fortfarande ganska ovis, eftersom jag fortfarande inte har en värd familj. Jag skickade in min ansökan för en månad sedan, så det kan dröja ett tag innan jag åker iväg. Har jag tur åker jag innan jul, annars kan det ta till januari eftersom det inte är så många familjer som byter au pair så nära jul.

Redan efter två veckor fick jag en matchning med en jätte fin familj i Baltimore. Trots bra personkemi och en bra telefonintervju blev det inget med familjen eftersom de dagen efter vårt samtal fick en matchning med en finsk tjej som dem valde istället. Pappan i familjen var själv finsk, så självklart förstår jag deras anledning. Fick dock ett jätte fint mail där det stod att det inte handlade om min personlighet, utan bara att jag inte pratar finska. Så hon sa till mig att Keep you head up! Så vi får väl se vad det blir för familj härnäst och framför allt var i Usa den familjen bor, för mig gör det absolut ingenting ifall de bor i tillexemel Los Angeles ;)

Puss & Kram