Ikväll följde jag med Debbie, Chris och Kyle på en filmvisning. Människor betalar över 1000 kr för att komma och se förhandsvisningar på dessa filmen, men Kyle som själv är i film branschen kände någon som bjöd in oss. Filmen hette "The happy poet", och det var en av de långsamaste filmerna jag någonsin sett. Debbie somnade flera gånger, och jag har aldrig rört på mig så mycket under en och samma film. Det var en riktigt seg film med torr obegriplig humor, som publiken älskade! Alla var helt tagna i filmen utom vi. Chris såg ut som att han sov med öppna ögon, hahaha. Efter filmen var huvudpersonen i filmen, som även skrev manuset där och svarade på frågor. När han började prata så höll jag på att dö av skratt. Han var lika tråkig som karaktären i filmen! Det var inte ens någon skillnad på dem. Han log inte en enda gång. Samma torra humor. Samma tonläge på rösten. Ingen skillnad alls. Måste säga att jag är tacksam att jag inte känner honom personligen, jag hade aldrig klarat av det. Han pratade i samma tonläge hela tiden. HELA TIDEN! Hur är det ens möjligt?
Quincy och hans band övar i källaren inför lördag. Hela huset skakar, haha. Jag gillar att höra dem spela dock, jag störs inte av det. Jag brukar sitta i trappan och titta på ibland.
God natt sverige :) <3 Börjar få lite hemlängtan faktiskt..